I förrgår hade vi mentorsträff - där vi får träffa, umgås, bolla våra tankar med en förskollärare som jobbar i verksamheten. Vi kommer ha samma mentorsgrupp/mentor genom hela utbildningen och jag tycker det är oerhört givande att få det stödet. Det är som på twitter fast face-to-face. ;)
Vi har många goda pedagoger på högskolan och de flesta av dem har varit i verksamheten ...men för 5, 10. 12 eller 20+ år sen... Att få reflektera med någon som är på plats, här och nu, i yrket är en helt annan sak - en annan verklighet.
Sen så får jag en häftig kick av att få responsen av vår mentor att mina tankar och min motivation är bra, önskansvärda till och med, i förskolan. :) Sådant bekräftar för mig att jag är på rätt väg och vem vill inte få den bekräftelsen...?
*jag kan*
21 september 2012
06 september 2012
Termin2
Jaha, då har termin 2 dragit igång och den börjar självfallet samtidigt som alla andra vardagsmåsten...! ;P *magont*
Nåja, jag är ju rätt van med att trolla med knäna nu och jag blir mer och mer trygg in inställningen att jag kan. :) Konstigt att det ska ta sååå lång tid innan jag kunnat erkänna det för mig själv - jag kan...?! Välkommen insikten! :) ;) :)
Undrar när Jante slog sina klor i mig? Vid vilken ålder började jag tro att jag inte var bättre än nån annan och började bry mig om att vara så nedrans "lagom"??
Samtidigt så minns jag inte att jag en endaste gång på vägen i alla mina skolår skulle ha hört - Erika, du är fullt normalbegåvad. Dyker du bara upp på lektionerna (föreläsningarna nu), kikar igenom kurslitteraturen och vågar tro liiite granna på dig själv raring så klarar du detta. ...och en misslyckad tenta eller uppgift är inte ett misslyckat du!
DET kommer mina barn (både egna och låneskruttar) få höra, om och om och om och om igen tills de vet det som en absolut sanning.
Jaja...lite hög på livet är jag nog just idag ...innan skiten hopar sig hög som Mount Everest :P men! det tar inte infrån min insikten jag har här och nu.
Jag kan. Jag kan. Jag kan. :) Jag kan.
Jag ska bli en sjuhelsikes bra förskollärare och jag kan bli det genom att vara mig själv, ingen annan är lika bra på att vara jag som jag är. ;)
Men nu tar magknorrandet övertaget och kräver maaat!
Nåja, jag är ju rätt van med att trolla med knäna nu och jag blir mer och mer trygg in inställningen att jag kan. :) Konstigt att det ska ta sååå lång tid innan jag kunnat erkänna det för mig själv - jag kan...?! Välkommen insikten! :) ;) :)
Undrar när Jante slog sina klor i mig? Vid vilken ålder började jag tro att jag inte var bättre än nån annan och började bry mig om att vara så nedrans "lagom"??
Samtidigt så minns jag inte att jag en endaste gång på vägen i alla mina skolår skulle ha hört - Erika, du är fullt normalbegåvad. Dyker du bara upp på lektionerna (föreläsningarna nu), kikar igenom kurslitteraturen och vågar tro liiite granna på dig själv raring så klarar du detta. ...och en misslyckad tenta eller uppgift är inte ett misslyckat du!
DET kommer mina barn (både egna och låneskruttar) få höra, om och om och om och om igen tills de vet det som en absolut sanning.
Jaja...lite hög på livet är jag nog just idag ...innan skiten hopar sig hög som Mount Everest :P men! det tar inte infrån min insikten jag har här och nu.
Jag kan. Jag kan. Jag kan. :) Jag kan.
Jag ska bli en sjuhelsikes bra förskollärare och jag kan bli det genom att vara mig själv, ingen annan är lika bra på att vara jag som jag är. ;)
Men nu tar magknorrandet övertaget och kräver maaat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)